Richard Scarrys äventyrsvärld

Vi är på lostön. Vi som i vi vanliga (aa ni vet vilka). Fångade. Rädda. Hungriga.

En helikopter kommer. Vi vågar inte tro på att det är vår räddning ifrån ön då vi försökt fly så många gånger, men vi kan ändå inte låta en möjlig chans gå till spillo. Chauffören är samma kille som en gång i tiden strandsatt oss på ön. Det är en helikopter format som ett äpple, precis som den i richard scarrys äventyrsvärld (se bifogad bild). Vi ska sätta oss i den men jag och ak får inte plats i den hytten där ni andra sitter så vi får sätta oss i en annan del av helikoptern. Det finns inga fönster. Det är pansar från golv till tak. Vi flyger.

vi landar mitt i ett radhusområde. En krigszon där ett gäng på ungefär lika många personer som vi är står beväpnade med laddade vapen. Vi får panik och jag ger er alla varsin pistol. På en räkning till tre attackerar vi det andra gänget. Johan blir skjuten i axeln, anja springer snabbt dit och gråter varpå jag kommer hack i häl och skriker "DET FINNS INGEN TID TILL ATT GRÅTA, NI MÅSTE HÄRIFRÅN". Jag ser aks röda vanstshirt ligga blodig på marken och stephanie är rädd. Jag inser att jag måste söka efter hjälp. I nästan alla radhus är dörrarna uppslängda och jag är påväg att gå in i ett av husen tills levi hinner i kapp mig och säger att jag absolut inte kan närma mig de hus med öppna dörrar. Jag fortsätter leta och jag knackar och ringer på men märker till min fasa att alla människor väljer att låsa och stänga alla fönster då jag kommer i närheten. Tillslut når jag min gamla gata och jag ringer på hos mina grannar. Inget svar men jag ser hur grann-Peter står i köksfönstret. Jag frågar "Snälla jag behöver hjälp, mina kompisar är i fara varför öppnar du inte?!"

Peter svarar, "för att det är du som har dödat dem"


DUN DUN DUUUUUUUUUUN
amagad erkänn läskig.
den drömde jag för några dagar sedan. Detta är den riktiga versionen, har inte orkat berätta hela för någon utav er. ni bryr er ändå inte :(